Om ormar och olagligheter

Alla har vi sett bilder infogade i ett dokument utan att de har en förklarande bildtext, och alla har vi gjort samma fel någon gång. Alla lärare har läst elevarbeten och åhört presentationer innehållande bildmaterial som är olagligt, och alla lärare (påstår jag mycket subjektivt) har gjort samma fel någongång. Också jag, tidigare mera som regel än som undantag. Försöker numera dock aktivt jobba i rätt riktning. Alla har vi på internet läst artiklar eller bloggar med infogade bilder där uppgifter om bildens ägare saknas, och lika sorglöst har jag själv hittills förhållit mig till hur jag låter eleverna begå samma lagbrott i skolarbetet.

Snok (Natrix natrix), Bild Marek Szczepanek via Wikimedia Commons.

Då skolundervisningen och -arbetet digitaliseras krävs det en annorlunda typ av handledning av eleverna. Allt oftare producerar de arbeten som inte bara lämnas in till läraren för genomläsning och bedömning, utan arbeten kan publiceras som en e-bok eller på en webbsida/blogg. De kan också via en länk delas direkt med kurskompisar eller bekanta. Alla jättefina möjligheter för eleven att nå ut till en större och, framför allt, till en riktig publik. Jag gissar att det här sättet att producera och publicera arbeten är rutin i skolan om några år, inte bara i gymnasiet utan också i grundskolan.

Publicering på nätet kräver dock speciell noggrannhet med rättigheter till att använda bildmaterial. Det gäller att ha koll på vilka bilder man får använda sig av. Hur gör man ifall man inte själv äger bilden? Måste man fråga upphovsmannen om lov? Måste man uppge ägaren i bildtexten? Finns det "gratisbilder"? Var hittar man lagliga bilder på nätet? Hur filtrerar man i en sökmotor ut bilder som man har rätt att använda i kommersiellt eller icke kommersiellt syfte? Får man redigera en bild som man inte själv är ägare till? Upphovsrättslagarna är en snårskog att vandra i, men det gäller att bemästra dem någorlunda bra. Annars kan det där blogginlägget innehållande en "googlad" bild stå en dyrt.

Potentiell ormmat, gerbilerna Bosse och Sune (Meriones unguiculatus). Bild Staffan Nystedt.

När ska barn och ungdomar då lära sig detta, och vilka lärare bär ansvaret för att det blir gjort? Här är det väl lite samma som med rättskrivning, vi bär alla ansvaret att korrigera och guida eleverna i hur man skriver text, oberoende av vilket stadium eller  vilket ämne vi undervisar. Ju yngre eleven är då den tar de första stegen desto bättre. Vi lägger oss fort till med vissa vanor och ovanor i vårt sätt att jobba vid dator och då vi en gång skapat våra arbetsrutiner känns det ofta övermäktigt att ändra på dem. Nu talar jag för mig själv, men jag antar att detta gäller också många andra vuxna.

För att starta i tid och dra maximal nytta av inlärningspotentialen hos barn lyckades jag efter en mycket kort framställning av min idé inspirera min 10-årige son att skriva en egen bok. Hade försökt ett par gånger tidigare också, utan resultat, men då hade jag fokuserat på berättelser, inte på fakta. Nu kom jag upp med förslaget om "Stora ormboken", en bok med bilder och korta förklarande texter, och 10-åringen köpte det direkt då jag visade exempel på hur man lätt gör en visuellt tilltalande bok på pekplatta. Efter en gemensam start så klarade han författarskapet på egen hand och lärde sig snabbt hur man använder bilder från Wikimedia commons och hur man gör en filtrerad googlesökning. Sen gick det per automatik. Min insats sträckte sig enbart till korrekturläsning. Innehållet var helt och hållet hans eget upplägg.

Den färdiga ormbokens pärmbild.

För ändamålet använde 10-åringen appen Book Creator för iPad. Den är jättesimpel och man jobbar väldigt intuitivt med den. Man kan skriva, rita, infoga bilder och ljud. Slutresultatet blir en bok som man exporterar som en epub- eller pdf-fil. Med tex. iBooks kan man läsa epub-filer och en e-bok kan säkert var rolig ibland som omväxling till de vanliga presentationerna som eleverna gör i PowerPoint eller andra program.

Ladda ner pdf-versionen eller epub-versionen.

Genomförandet av en flipp?

I mitt förra inlägg visionerade jag kring planerandet och genomförandet av det omvända klassrummet. Jag har under vintern fått en del frågor kring mitt flippade klassrum, så jag tänkte nu dela med mig av en del tekniska och pedagogiska lösningar. Vissa saker fungerar bättre och andra sämre.

Hur ser mitt omvända klassrum ut i Ge1? 
Det följer en väldigt klar struktur som omfattar elevens förarbete hemma, på timmen eventuellt en snabb lärarstyrd genomgång av vissa svåra saker och sen, men inte minst, uppgifter på timmen. Timuppgifterna är ju den största behållningen av flippandet. Enbart genom att göra saker lär man sig nya saker på riktigt. Annars kan man sig sällan besvara frågan VARFÖR? 

Flippen grundar sig på förarbete
Följande gör eleven i förväg, före lektionen:

1. Tittar på min undervisningsfilm/filmer.
2. Läser också genom aktuellt avsnitt i kursmaterialet, för eventuellt egna korta anteckningar och frågor.
3. Besvarar snabbfrågor, vilka jag kan se samtliga elevers svar på. De lagras automatiskt i ett skilt kalkylblad.

På lektionen sker följande:

1. Jag kan på basis av elevernas svar på snabbfrågorna gå genom något centralt tema som jag ser har varit svårt.
2. Största delen av lektionen används till elevernas eget arbete med timuppgifterna. Uppgifterna är oftast sådana att lösningar behöver diskuteras med kompisen bredvid. I bästa fall så undervisar de varandra. Ofta kommer det frågor, dels av sådana som kört fast i ett problem, men också av sådana som tänker bortom uppgiften och därmed inser helt nya samband mellan olika saker.

Mina verktyg är Educreations, GoogleDrive och Fronter
Där skapar jag snabbfrågor i GoogleForms, får en sammanställning av elevernas svar i GoogleSpreadsheet och gör timuppgifter med modellsvar i GoogleDocument. Det enda jag inte har liggande i GoogleDrive är mina filmklipp, som jag gör på iPad med appen Educreations. Jag har registrerat mig på www.educreations.com och alla filmklipp sparas där i min profil. Man kan också skapa filmer direkt på sajten ifall man inte har en iPad, men då får man vara beredd att rita med mus istället för med penna/fingret. Länkar till filmerna, snabbfrågorna, timuppgifterna och modellsvaren sätter jag upp i geografirummet i Fronter. I Fronter lägger jag också upp länkar till andra temarelaterade filmer som jag hittar på Youtube eller andra webbsajter. Som ytterligare stöd för elevernas egna arbete har jag också laddat upp mitt eget föreläsningsmaterial för kursen.

Hur genomför jag en flipp rent praktiskt?

Exemplet handlar om den hydrologiska cykeln och tidvatten Två fenomen som inte på något sätt är nya för en gymnasist, men som ändå kan vara riktigt besvärliga att förstå. Frågor som "Varför börjar det regna?", "Varför bildas det grundvatten?" och "Varför stiger vattnet på båda sidor om jorden och inte bara på den sida som är vänd mot månen?" är besvärliga för de flesta människor som ställs inför frågan.

1. Först filmklippet i Educreations

2. Sen snabbfrågorna i GoogleForms. Vill du själv gå in och svara på frågorna klickar du här.

3. Så här ser sammanställningen i GoogleForms ut. Den uppdateras automatsikt vartefter fler elever går in och besvarar frågorna. Jag har här svärtat kolumnerna med elevernas namn.

4. Sen en skärmdump från timuppgifterna. En stor fördel med att ha timuppgifterna i digital form är att man kan utnyttja så mycket olika slags bra visualiseringsmaterial på webben. Kartor, satellitbilder, animationer, filmer etc. vilket är så mycket svårare ifall man ska kopiera upp arbetsuppgifterna på papper till eleverna. Här kan du öppna hela dokumentet.

5. Till sist mitt gamla föreläsningsmaterial som stöd och "sidoläsning", vilket också kan vara till hjälp inför provläsning. Länken tar dig till presentationen i SlideShare.

Elevernas tekniska utrustning? 

Den varierar väldigt mycket, och på vilket sätt de använder den. Nästan alla har en smarttelefon och då kan de logga in i Fronter och öppna uppgifterna på den. Enkelt för läraren då det inte beövs extra datorer i klassen, men nackdelen är ju att skärmen är väldigt liten, speciellt då man ska analysera kartor och satellitbilder. De elever som har egen pekplatta eller laptop kan vi dela in i två kategorier. Den ena kategorin använder plattan/laptopen som ett läsverktyg och producerar alla sina svar med penna och häfte. Den andra, än så länge mindre, kategorin laddar ner uppgiftsdokumentet till sin egen Drive och producerar sina svar på frågorna direkt i dokumentet. Då samlar de alla sina timuppgifter i sin GoogleDrive. Jag har också haft elever som använt Evernote för att skriva, både på platta och laptop. Från och med nästa höst kommer allt detta att underlättas av att Helsingfors stad förutsätter att en första årets gymnasist själv skaffar en egen laptop som finns till hands hela tiden.

Bedömning?

Timuppgifterna bedöms inte, utan jag går ju runt och hjälper, diskuterar och demonstrerar på timmen. Då uppgifterna är klara kollar de sina svar mot mina modellsvar. Däremot bokför jag vem som har svarat på snabbfrågorna. Obesvarade frågeformulär inverkar negativt på slutvitsordet i kursen. Kursen avslutas traditionellt med ett kursprov. Än så länge åtminstone. Det kan också ändra.

Av det här läsåret återstår en period. Det blir snart dags att återkomma med en utvärdering av det som blivit gjort, och ogjort...

Kommentera gärna ifall det känns så. Det känns alltid konstruktivt att få diskutera med andra.

Totalt urflippat!

"Flipped classroom", "Det omvända klassrummet", modeord i pedagogkretsar idag. -Kan det vara så bra som det låter och är det så motiverande, tidsfrigörande och konstruktivt som förespråkarna så starkt lyfter fram i sina bloggar och på skolseminarier och fortbildningar? Föregångarna är oftast verksamma i andra länder, Sverige, England, och så USA framför allt.

Sverige och USA är knappast stora förebilder då vi finländare börjar snacka pedagogik, utbildningspolitik och skolstrukturer, men ibland kan det ju vara hälsosamt att låna lite idéer. Så för att få en egen uppfattning om "nymodigheten" så beslöt jag mig för att under höstens första period köra några teman med flipped classroom i den obligatoriska kursen i naturgeografi.

Vad handlar det då om? "Det normala klassrummet" anses idag vara oldschool och passé. Med det normala avses det traditionella upplägget av skolundervisning. Det betyder i korthet lärarens teorigenomgång/föreläsning, eventuellt avrundad med en eller ett par uppgifter i slutet av lektionen, och sen ska eleverna gå hem och läsa sin läxa, dvs. repetera stoffet genom att mekaniskt banka in faktan eller i bästa fall genom att förmå sig att göra ännu en uppgift eller två. Nästa lektion har läraren troligen bråttom och hinner inte gå genom uppgifterna eller repetera, utan är tvungen att gå vidare i kursen med nytt tema. Och samma sak upprepas lektion efter lektion. Motiverande för eleven?

Beskrivningen är naturligtvis en karikatyr över hur det antas se ut, och alla lärare gör förstås mycket mera än så, men jag är själv nog den förste att erkänna att jag ofta passar in i den här karikatyren. Men så gillar jag ju att föreläsa, jag älskar min egen röst där framme i klassen och det är otroligt givande då jag lyckas bygga upp en större helhet genom att ta små förklarande steg och rita/anteckna på tavlan. Bäst är det ju sen då jag ser att många elever har förstått vad jag snackat om de senaste 35 minuterna!

Men sen då? Timmen tog slut och Pelle gick hem för att läsa sin läxa. Pelle hör till den tredjedel av gruppen som inte har så där alldeles lätt att snabbt greppa nya abstrakta saker. Han behöver tid att fundera, göra uppgifter och helst diskutera lösningar med andra. Men Pelle bor inte i kollektiv med sina klasskompisar, han bor med sin familj i höghus. Visst finns det Facebook och till och med det där ålderdomliga som kallas telefon ifall han vill be om hjälp av kompisen, men kompisen har oftast sena kvällsträningar och kan inte störas sen mitt i natten. Pelle vågar, precis som de flesta andra i samma situation, inte heller fråga Staffan nästa timme, utan sitter av ännu en lektion, med nytt tema som bygger på det föregående som förblev ganska oklart. Och så upprepas mönstret, två till tre gånger i veckan. Och mitt i allt var det provvecka, men en chans som är 90 minuter lång. Chansen heter repetitionstimme. Dagen före kursprovet. 90 minuter. Vad gör man med det om man inte tidigare haft tid att diskutera fram lösningar?

Pelles situation beror kanske mycket på mitt sätt att undervisa, och i så fall vill jag testa något nytt. Flipped classroom innebär för mig att jag på min iPad gör korta filmklipp av centrala teman i kursen. Klippen är 5-15 minuter långa och publiceras på nätet. Till varje klipp finns det några korta snabbfrågor som eleven besvarar. Snabbfrågorna fungerar som en enkel självutvärdering för eleven och visar ifall hon har förstått det väsentligaste. Elevernas läxa består i att i förväg titta på det klipp som hör ihop med morgondagens lektion och på det sättet förbereda sig. De skriver ner svåra saker som de ännu vill kolla upp med mig. På lektionen behöver jag inte sätta tid på att i detalj gå genom "allt" utan vi kan i stället jobba med uppgifter och jag kan gå runt i klassen och handleda dem som behöver hjälp. Eleverna uppmuntras att ha med egen dator/peklatta samt hörlurar så att de kan återkomma till klippet under lektionen för att repetera och diskutera problem med sin kompis, eller med mig. Och som en bonus sparar jag lite på min ansträngda lärarröst.

Så här ljusröd ser min bild de kommande undervisningssituationerna ut. Nu är det bara att genomföra dem... Just det, jag har ännu inte prövat... Jag är halvvägs med den första flippen, dvs. klippet och frågorna är publicerade, men eleverna har ännu inte tittat på dem och vi har inte heller jobbat med uppgifter i klassen. Det kommer nästa vecka. Just nu brinner jag för det här och jag vill att det lyckas, tekniskt förstås, men framför allt att det ger ett pedagogiskt mervärde.

Frågor jag grubblar på: "Är det värt mödan (=TIDEN)", "Är eleverna mogna för det här", "Blir inlärningsresultatet faktiskt bättre", "Lider dialogen med eleverna", "Kan jag rita tillräckligt bra", "Har jag upphovsrätten under kontroll ifall jag använder en del färdiga bilder i klippen" osv. På alla frågor svarar jag mig själv "Jag vet inte...".

Så här ser mitt första klipp ut, tillverkat med mina egna små händer, en iPad och en (icke obligatorisk) pekskärmspenna. Appen heter Educreations och är gratis. Och jag ber redan nu om ursäkt för felsägningen/-skrivningen angående vår/höst. Få se om eleverna reagerar på det? :)

Bättre med bok i Angola?

I mitt förra inlägg funderade jag över hur öppen-bok-tent månne skulle fungera. Och också över det ännu längre steget - fri tillgång till internet under provsituationen. Som i Danmark. Jag lovade också mig själv att testa på att använda internet under provet. Så långt har jag ännu inte kommit, men en bit på väg är jag i alla fall.

Av nöden blev jag tvungen att inhibera många lektioner i obligatorisk geografi i våras, vi missade säkert nästan en tredjedel av timantalet. För att få något slags grepp om elevernas nivå och kunna göra en någorlunda rättvis bedömning av deras prestationer så beslöt jag mig för att testa öppen-bok-tent. Några av eleverna hade varit med om det redan i högstadiet och de konstaterade att det hade känts svårt.

Jag förberedde gruppen genom att diskutera lite allmänt hur det löns att läsa inför provet. Just det LÄSA inför provet. Jag poängterade mycket vikten av att kunna stoffet redan innan provet så att man verkligen kan använda boken som referens och hjälp för att lösa olika problemställningar i provet. Jag påminde om att uppgifterna inte blir av karaktären "komma ihåg och räkna upp" utan mera av arten "lösa problem och se samband mellan naturgeografiska fenomen". Det verkade nog som att uppmaningen också hörsammades.

Eftersom jag tyvärr inte hade tid att specialdesigna ett prov enkom för den här kursen använde jag mig till stora delar av ett gammalt prov. Ett traditionellt prov bestående av ett tiotal obligatoriska uppgifter av lite varierande längd och svårighetsgrad. Inga långa essäer alltså, svaren kunde formuleras på några rader. Vissa frågor var superlätta och kunde till och med besvaras genom att kolla upp i boken (Inte så bra frågor enligt mig...), medan andra frågor var riktigt utslagsgivande och gav prov på elevens ämneskunskap. Faktum är att om eleven kunde sin sak behövdes ingen bok för att göra provet, men det kändes juste att ge möjligheten att ha boken som stöd pga. den "sönderskjutna" kursen.

I provet gjorde vi en fallstudie av Angola. Provet finns här.

Hur gick provet då? Tja, det visade sig vara svårt. Beror det på mig och min stora frånvaro, beror det på gruppsammansättningen eller beror det på själva frågornas utformning? Eller på en kombination av alla dessa faktorer? Slående var att sådana frågor som fungerat bra tidigare då provet skrivits traditionellt visade sig den här gången vara jättesvåra. Beror det alltså på en svagare grupp? Jag har lite svårt att tro att svaret skulle vara så enkelt. Kan det vara så att svaren blev ytliga pga. att man fick använda boken? Vid provgenomgången märkte jag att flera elever beklagade sig över att de inte insåg att man måste resonera både djupare och bredare då man besvarade frågorna. Det, i kombination med min frånvaro kan kanske vara förklaringen till de uppenbara svårigheterna med vissa frågor.

Det var ett intressant försök och responsen från elevernas sida var både för och emot. I kursutvärderingen lyftes naturligtvis de alldeles för få gemensamma lektionerna fram som något negativt, men överlag låg de positiva kommentarerna i den tyngre vågskålen. Själva provet upplevdes av många som svårt och av någon röst också som orättvist.

Nå, hur gör jag i framtiden då? Inkommande höst kommer jag nog att prova på datorbaserat prov i någon form. Jag resonerar som så att alla försök (och misstag) vi gör med datorstödd undervisning med våra grupper ger dem hela tiden allt större datorvana. Då spelar det inte så där jättestor roll att vi ännu inte vet hur det digitala studentprovet i geografi kommer att se ut då det landar i våra skolor om tre år. Dit är det ännu länge och vi hinner testa allt möjligt fram till dess. Det viktigaste är att eleverna känner sig hemmastadda med IKT i skolan och inte upplever det digitala studentprovet som ett stort hot. Då är de mycket mera förberedda då vi får de första modellproven till beskådande. Jag ser jättemycket fram emot den dagen. Det är spännande tider vi lever i!

Vi håller oss så gott det går ajour med studentprovets digitaliseringsprocess så gott det går på digiabi.fi och Studentexamensnämnden.

Öppen bok-tent revisited

Hör ni till dem som nångång har gjort prov som eleverna gör med hjälp av sin kursbok? Åsikterna och erfareheterna går isär i den här frågan, och idag känns det som att inte många lärare använder sig av öppen bok-tenterna.

Då jag började jobba som lärare för snart 15 år sen lockades jag och skrämdes av tanken att eleverna skulle få ha fram kursmaterial som hjälp i provet. Jag bestämde mig tydligen för att vara skrämd än lockad av idén och därför blev det aldrig av att testa. Trots att jag under mina universitetsstudier hade deltagit i den klassiska "24 timmars tenten". Det innebar att man av professorn fick en bunt med frågor att ta med sig hem och under 24 timmar hinna besvara och lämna in alla uppgifter. Källmaterialet var i förväg bestämt - en viss amerikansk "student book".

Idag talas det både i Finland och i synnerhet internationellt om digitaliseringen av inte bara undervisnings- utan också om provsituationen. Den gamla öppen bok-tenten har som idé dammats av och fått nytt namn i stil med "open source exam" eller annat modernt. I en del länder har man experimenterat med digitala studentprov ganska länge redan, bla. i Danmark och Norge. Under dessa prov har dockstudenterna till en del haft begränsade möjligheter vad gäller användningen av internet. Inte helt öppet alltså. Någon tvåvägskommunikation mellan studenten och omvärlden har inte kunnat genomföras.

Nu har dock danskarna gått ett steg längre. En skola testar nu vanliga prov med helt öppna nätverk med fullständig tillgång till internet. Eleverna kan fritt söka information samt chatta med varandra via tex. Facebook eller andra kanaler. Var det slutar och vad erfarenheterna blir är högintressant! Av naturen är jag fortfarande skeptisk, precis som för 15 år sen, men kanske jag inte längre så där kategoriskt avfärdar tanken, utan ger den en chans. Men jag tror att jag inte ens kommer att bara vänta och se vad andra kommer fram till. Varför inte testa själv så snabbt som möjligt? Försök med öppet internet under prov har också gjorts i Finland och det verkar som att bara frågorna är av rätt karaktär, tillräckligt svåra (läs: analyskrävande) och provtiden tillräckligt begränsad så är det möjligt.

Bli inspirerad eller avskräckt av danskarnas modiga/dumdristiga framtidstro på http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/education/8341589.stm

Vem står bakom orden?

Dagens klassrumscenario:

Obligatorisk kurs i geografi, tema energiproduktion (även om vi kanske borde prata om energiutvinning i stället, energi kan inte produceras...). Eleverna får några relativt enkla uppgifter att jobba med. Ni vet, det där klassiska. Definiera ändlig/förnyelsebar, hur bildas kol och olja?, vilka nationer framstående?, olika energikällors miljöpåverkan etc. Allt väl så långt.

I stället för att bara läsa kursboken som den ultimata sanningen så uppmanas eleverna också att fritt söka information på webben och jämföra lite. Och så kommer vi då till uppgiften som handlar om att lista upp för- och nackdelar med olika energikällor. Nå, vad skriver eleverna på första raden för sökord i Google? Jo, "fördelar och nackdelar med vattenkraft". Vackert så, det ger ganska många hits, och den tredje verkar lovande.

Utan att blinka så börjar blyertspennan lämna snabba spår efter sig i häftet. Då kommer läraren och frågar hur det går.
- Jo, det går bra, hittade just en bra sajt med bra info.
- Jahaa, vart har ni hamnat?
- Vet inte, men den verkar seriös.

Högst uppe på sidan läser läraren "fera".
- Vem är Fera?
- Vet inte, svarar eleven. Men hittar snabbt en länk "Detta är fera". Klick!
Vips kommer det upp en text där det redan i rubriken kommer fram att fera är "ett informations- och kompetenscentrum för rationell elanvändning". Och det låter ju bra.

- Vem är det som innehar kompetensen, frågar läraren.
- Vet inte, men här är en länk till medlemmar. Klick!

Här presenteras en lista med företagsnamn. Vattenfall, Svensk energi etc. Och så presenteras styrelsen där Kaj är ordförande.

- Vad vill dessa företag med sin sajt, undrar läraren.
- Hmmm, antagligen sprida information om energi...

Och sen följde en mycket givande diskussion om källkritik, om olika intressegrupper, om wikipedias styrkor osv. Jag insåg idag att källkritik övas alldeles för lite, i alla skolämnen, på alla utbildningsstadier. Eller har jag fel? Är det bara lättja från läsarens sida?

Med dagens klassrumsreferat vill jag inte svartmåla Fera. Deras svar i frågespalten är ibland helt OK, men sen finns det också tex. följande bottennapp:

Fråga:
Jag undrar vad det finns för fördelar med fossila bränslen.
Mvh Minna

Svar:
Fossila bränslen innehåller mycket energi i förhållande till sin volym. Fossila bränslen består av organiskt material, växter och djur, som under hundratals miljoner år har omvandlats till kol, olja eller naturgas. De finns i ganska stora mängder och är förhållandevis billiga om man bortser från skatter och miljöavgifter.

Hälsningar FERA

Svarar man så här tar man antingen inte frågeställaren på allvar, eller så vill man inte presentera alla fakta. Jag kommer att använda den här sajten som typexempel på hur intresseorganisationer presenterar "fakta".

Skolverket i Sverige har inom ramarna för projektet "Kolla källan!"en bra guide över hur vi handleder eleverna idag i kritisk granskning av texter.

"Riktiga program" eller webbaserat?

Det fanns en tid då seriöst datorarbete i mångas, också mina, ögon var lika med stora tunga lokala program som behövde bra prestanda av bordsdatorn. Dylika program var det enda riktiga ansåg vi. Programmen installerades i hemdatorn och sen då skolans IT-stöd hade installerat programmen i klassdatorn eller, ännu bättre, i alla datorer i skolans d-a-t-a-s-a-l så kunde man börja använda programmen med eleverna. Och det var ju riktigt trevligt ända tills IT-stödet i min stad hade bantats ner till obefintlighetens gräns, och att de lokalt installerade programmen försvann vid varje central uppdatering av maskinerna. Sen drogs installeringsrumban igång igen. Detta upprepades åtminstone en gång per år och var ju inte speciellt trevligt. Rumban dansas i Helsingfors fortfarande, men idag utvecklas olika webbtjänster i rasande takt och det känns som att vi snart kan göra nästan samma sak med olika on-lineverktyg som vi hittills har behövt de "riktiga datorprogrammen" till.

Som exempel kan vi ju nämna Googles olika verktyg i Drive, Microsofts Sky Drive-appar. Googledokumentens för- och nackdelar funderade jag på i mitt föregående inlägg, men Google gör ju annat också. Idag verkar det som att företaget satsar hårt på att utveckla Google Maps, och det kommer hela tiden till funktioner som vi hittills hittat bara i "det riktiga programmet" Google Earth. GE i all ära, jag använder det ganska mycket i min undervisning, men tidens melodi är webbaserat, åtminstone för "en vanlig dödlig". Ska kanske kommentera Google Earth och några insikter i nästa inlägg...

Nyligen lanserades i Google Maps mycket högkvalitativa panoramafotografier från Grand Canyon, ett av världens mest turistattraktiva områden. Precis som då Google-bilar åker omkring och fotograferar världens vägar så har man nu börjat vandra omkring med 360-graders kameror på ryggen på platser som är intressanta, tex. Grand Canyon. På det sättet kan man ta en liten rundtur hemma i soffan om man så vill. Bara att kruxa för kartlagret "Foton" till höger.

Här är en liten aptitretare.