Av nöden blev jag tvungen att inhibera många lektioner i obligatorisk geografi i våras, vi missade säkert nästan en tredjedel av timantalet. För att få något slags grepp om elevernas nivå och kunna göra en någorlunda rättvis bedömning av deras prestationer så beslöt jag mig för att testa öppen-bok-tent. Några av eleverna hade varit med om det redan i högstadiet och de konstaterade att det hade känts svårt.
Jag förberedde gruppen genom att diskutera lite allmänt hur det löns att läsa inför provet. Just det LÄSA inför provet. Jag poängterade mycket vikten av att kunna stoffet redan innan provet så att man verkligen kan använda boken som referens och hjälp för att lösa olika problemställningar i provet. Jag påminde om att uppgifterna inte blir av karaktären "komma ihåg och räkna upp" utan mera av arten "lösa problem och se samband mellan naturgeografiska fenomen". Det verkade nog som att uppmaningen också hörsammades.
Eftersom jag tyvärr inte hade tid att specialdesigna ett prov enkom för den här kursen använde jag mig till stora delar av ett gammalt prov. Ett traditionellt prov bestående av ett tiotal obligatoriska uppgifter av lite varierande längd och svårighetsgrad. Inga långa essäer alltså, svaren kunde formuleras på några rader. Vissa frågor var superlätta och kunde till och med besvaras genom att kolla upp i boken (Inte så bra frågor enligt mig...), medan andra frågor var riktigt utslagsgivande och gav prov på elevens ämneskunskap. Faktum är att om eleven kunde sin sak behövdes ingen bok för att göra provet, men det kändes juste att ge möjligheten att ha boken som stöd pga. den "sönderskjutna" kursen.
I provet gjorde vi en fallstudie av Angola. Provet finns här.
Hur gick provet då? Tja, det visade sig vara svårt. Beror det på mig och min stora frånvaro, beror det på gruppsammansättningen eller beror det på själva frågornas utformning? Eller på en kombination av alla dessa faktorer? Slående var att sådana frågor som fungerat bra tidigare då provet skrivits traditionellt visade sig den här gången vara jättesvåra. Beror det alltså på en svagare grupp? Jag har lite svårt att tro att svaret skulle vara så enkelt. Kan det vara så att svaren blev ytliga pga. att man fick använda boken? Vid provgenomgången märkte jag att flera elever beklagade sig över att de inte insåg att man måste resonera både djupare och bredare då man besvarade frågorna. Det, i kombination med min frånvaro kan kanske vara förklaringen till de uppenbara svårigheterna med vissa frågor.
Det var ett intressant försök och responsen från elevernas sida var både för och emot. I kursutvärderingen lyftes naturligtvis de alldeles för få gemensamma lektionerna fram som något negativt, men överlag låg de positiva kommentarerna i den tyngre vågskålen. Själva provet upplevdes av många som svårt och av någon röst också som orättvist.
Nå, hur gör jag i framtiden då? Inkommande höst kommer jag nog att prova på datorbaserat prov i någon form. Jag resonerar som så att alla försök (och misstag) vi gör med datorstödd undervisning med våra grupper ger dem hela tiden allt större datorvana. Då spelar det inte så där jättestor roll att vi ännu inte vet hur det digitala studentprovet i geografi kommer att se ut då det landar i våra skolor om tre år. Dit är det ännu länge och vi hinner testa allt möjligt fram till dess. Det viktigaste är att eleverna känner sig hemmastadda med IKT i skolan och inte upplever det digitala studentprovet som ett stort hot. Då är de mycket mera förberedda då vi får de första modellproven till beskådande. Jag ser jättemycket fram emot den dagen. Det är spännande tider vi lever i!
Vi håller oss så gott det går ajour med studentprovets digitaliseringsprocess så gott det går på digiabi.fi och Studentexamensnämnden.
